Som de flesta av er vet så heter jag Elsa, och som de flesta av er vet så har jag en väldigt försiktig mamma som inte vill att jag ska skriva ut mitt efternamn… så vi skippar den biten. Jag är fjorton år fyllda och har ett ben som är tjockare än det andra. Ganska oviktig information men skitsamma. Jag bor i en by någon mil utanför den lilla staden Lidköping, tillsammans med min familj som består av mig, mina föräldrar, min väldigt diskreta storebror, samt en överviktig katt. Jag trivs någorlunda bra tillsammans med dem, det är väl inte meningen att man ska trivas så bra att det inte finns i en familj liksom. Min pappa är dessutom amerikan, så jag har massa rolig släkt i USA. Min mamma kommer ifrån norra Sverige, så ni kanske förstår själva att jag inte har någon släkt i Lidköping. Det blir till att resa varje gång vi vill träffa farmor och farfar och mormor och alla fastrar osv.

farmor och farfar utanför deras hus i St.Peter, Minnesota

Om jag får säga det själv så är jag en tjej med mycket personlighet, jag tycker om väldigt mycket olika saker tillexempel. Det passar ganska bra in med klassen jag går i, jag går nämligen musikprofil. Min klass är helt enkelt helt underbar, och jag fattar inte hur jag ska klara av att lämna den nästa år! Kommer bli helt jättehemskt, kommer sakna den så sjukt mycket. Annars har jag väl aldrig tyckt om skolan så vidare mycket. Det kan variera dock, ibland är jag på så sjukt bra humör för att sitta och kasta bort tid i skolbänken, men oftast blir det annat än skoluppgifter som kladdas ner i mina häften… Jag tycker närmare bestämt väldigt mycket om att rita, speciellt djur, och speciellt hästar. Jag har faktiskt en bakgrund i stallet, jag red väldigt mycket ett tag. När sjuan började bestämde jag mig dock för att sluta rida, det kändes inte så värt längre. Men jag längtar ofta tillbaka till hästryggen faktiskt. Jag har också tyckt om andra djur ända sen jag var liten. För ganska många år sen var nästan allt jag ville ha en hund. För att bevisa för mina föräldrar att jag skulle klara av det tog jag med en av mina många gosedjurshundar ut på långa promenader flera gånger om dagen. Detta tog dock slut efter ett tag när jag inte orkade mer. Så jag antar att jag nog inte var redo för en hund iallafall…

Jag citerar det som mina lärare sagt i alla år, jag är en tjej med mycket fantasi och kreativitet. Jag har alltid haft lätt att se saker framför mig. När jag var mindre, och detta räckte ganska många är framåt, så har jag gått runt med osynliga djur. Jag har helt enkelt låtsats att jag haft en hund som bara jag kan se, eller en häst, eller vad det nu kunde vara. Jag älskade att leka fantasilekar och hade väldigt lätt att låta fantasin flöda. Tillslut växte mina kompisar ifrån mig i det, de spelade hellre king och sånt på rasterna, så jag gick helt enkelt omkring och inbillade mig själv saker på egen hand. Det gjorde att jag helt enkelt började känna mig lite ensam emellanåt, så det var väldigt skönt att sluta sexan sen och börja om på nytt. Där tog också mina ensamma raster slut, i och med att jag började i världens mest underbara klass.

min klass förra året, 7c musikprofil

På vårterminen i sjuan hade jag det ganska körigt ett tag, och det förändrade mig väldigt mycket. Jag provade mycket nytt och fick nya kompisar. Det är verkligen ingenting jag ångrar idag, för jag har bättre kompisband än jag någonsin haft. Jag är väldigt trygg i den jag är och är inte rädd att prata ut om mig själv för folk jag inte känner. Jag har också väldigt lätt att ta kontakt med folk och säga vad jag tycker. En gång när jag var liten tillexempel, så åkte jag tunnelbana med min mamma i Stockholm. Det var ganska trångt och vi fick sitta mittemot några andra. Kvinnan som satt framför ögonen på mig hade acneärr i hela ansiktet. Jag visste ju inte vad det var så jag frågade henne helt enkelt varför hon hade massa konstiga prickar i ansiktet. Mamma blev jättechockad att jag frågade något så dumt och ursäktade mig massa gånger till kvinnan. Så som sagt, jag har aldrig vart särskilt rädd för att ta kontakt och säga vad jag tycker.

Som ni kunde läsa lite tidigare så har jag alltid haft väldigt livlig fantasi. När jag gick på låg och mellanstadiet så älskade jag att skriva sagor. Om jag kollar igenom alla böcker och papper ifrån den tiden kan jag hitta hur många sagor som helst. Min svenskalärare drog faktiskt iväg mig nån gång och började babbla om hur duktig jag var och hur otroligt bra jag skrivit uppsatsen, bara det att jag inte läst uppgiften rätt och skrivit om fel sak. Om jag skrivit rätt hade jag definitivt fått högre betyg, och med det var jag ganska stolt ändå eftersom att jag fick ett VG på uppsatsen.

Så jag antar att det är där nån stans som jag fått grunden för att trivas med att blogga. För det gör jag verkligen! När min förra pojkvän gjorde slut var jag så ledsen att det inte fanns ord för det, och jag sa att jag skulle ta en bloggpaus tills jag mådde lite bättre. Jag lyckades väl hålla mig borta ifrån att skriva i typ två dagar, men inte mer än så. Vissa bloggare har problem med att hinna med och uppdatera osv, men jag är lite tvärtom. Nu var jag ju nyss i fjällen och åkte skidor, och jag tyckte det var ganska jobbigt att inte resumera dagen tillexempel. Så aah, jag är ganska glad för att jag börjat blogga, faktiskt.

/elsa ♥